Imorse innan vi skulle åka in till sjukhuset med Vincent så låg Vincent i Ellas säng och kelade med vår katt Sigge. De är bästa vänner i världen och Vincent sa att han skulle sakna Sigge så när han skulle vara borta en hel vecka. Ella tyckte synd om honom för han kunde ju inte ta med sig Sigge på sjukhuset, men då kom hon på den smarta idén att ju Vincent kunde få låna med sig hennes gosekatt, Kelly, som är väldigt lik Sigge. Så skulle han ha någon att gosa med när han saknade Sigge.

Men när vi kom hem idag så upptäckte Ella att vi glömt att ta med Kelly, hon låg kvar på Ellas säng. Så när hon lite senare pratade med sin pappa i telefon bad hon att få prata med Vincent. Då sa hon till honom att hon skulle ta med Kelly när hon kom för att hälsa på på torsdag. Det tyckte han var jättebra. Och sen säger hon:

-Och du Vincent, mitt hjärta är lite tomt när du inte är här. Puss och kram och sov så gott.

Då dog jag lite grann. Det var så himla fint och ärligt. Det är underbart att se när ens barn älskar varandra.

Och så kom jag att tänka på hur konstigt detta måste vara för dem. De är ju alltid tillsammans. De går i samma klass, de är tillsammans hela dagarna och kvällarna och gör allting tillsammans. Det enda de gör var och en för sig är att sova i varsitt rum. Så den här veckan måste kännas så lång och konstig för dem. Men Ella får följa med till sjukhuset och hälsa på när Andréas och jag byter av varann.