I torsdags åkte mannen och jag till Istanbul för att göra något så knasigt som att operera våra ögon. Jag har varit närsynt och har haft linser i snart 20 år. Men för ett år sedan ungefär så började jag bli väldigt irriterad i ögonen när jag hade linser på, så jag har mer och mer gått över till glasögon, och de sista månaderna har jag inte haft linser alls. Jag trivs inte i glasögon alls och när jag har tittat i spegeln så känner jag inte igen mig själv.

Jag har alltid velat operera mina ögon, men linsproblemen gjorde att jag verkligen tog tag i saken. Jag och mannen har alltid pratat om det och har haft samma synfel precis så när jag hittade ett ställe i Istanbul som verkade superbra så bestämde vi oss för att åka ner och operera ögonen båda två. Så det gjorde vi.

I torsdags kom vi ner till Istanbul på kvällen. Vi installerade oss på hotellet, gick ut och åt och fick sedan en genomgång av alla de olika laseroperationer de erbjuder på kliniken.

På fredagen kördes vi till kliniken där vi undersöktes noga och fick prata med läkaren. Han sa att jag hade tunn hornhinna och att det var bäst om jag gjorde Intralasebehandling. Andréas kunde välja om han ville göra intralase eller vanlig lasikbehandling. Vi valde båda intralase.

Personalen på kliniken var oerhört proffsiga och vi kände oss väl omhändertagna.

Operationerna gick ganska snabbt, och vi såg i princip meddetsamma efter operationen. När vi var klara på kliniken kördes vi tillbaka till vårt hotell. Där spenderade vi ett par jobbiga timmar då vi mest sov, härdade ut och droppade antibiotika och kortisondroppar i ögonen varje timme. Mannen hade mer ont än jag och var ganska ljuskänslig så jag fixade upp mat till oss på rummet. Men på det stora hela tycker jag att det gick väldigt bra. På kvällen var vi ganska pigga och mådde ganska bra. Lite ont hade vi fortfarande men inte så farligt. Vi stack ut en sväng och undersökte staden och åt middag ute på restaurang. Helt otroligt att kunna sitta ute och äta samma dag som man genomgått ögonlaser.

På lördagen kördes vi tillbaka till ögonkliniken för ett återbesök. Då visade det sig att jag hade lyckats skrynkla till min hornhinna lite (antagligen när jag sov) och behövde stryka ut den. Inte världens roligaste kanske, men jag var glad att det hände medan jag var kvar i Turkiet. Läkaren fixade till min hornhinna och la på en skyddande lins som skulle få ligga kvar på ögat i två dagar.

Efter vi var klara på kliniken var det dags för lunch och sedan sightseeing på Hagia Sofia och Blå Moskén. Vilken fantastisk kulturskatt som finns i Istanbul.

På söndagen begav vi oss hem till Sverige igen med våra nya ögon.

Att vara utan glasögon nu är helt fantastiskt. Att bara SE meddetsamma man slår upp ögonen på morgonen eller går upp på toaletten mitt i natten är otroligtt. Ögonen har ju inte läkt ordentligt ännu, så synen kommer att bli bättre och bättre, men jag ser redan oförskämt bra. Jag är supernöjd!
 

 
I förra numret av Scrapbooking mm hade jag den här layouten med: