Jag har varit hemma med Ella två dagar då hon har haft lite feber och varit lite hängig. Vincent har dock gått på dagis som vanligt. Det märks att de två saknar varandra när de inte är tillsammans. I vanliga fall kan de ju slåss och bråka varenda sekund, men när de hunnit sakna varandra lite så ser det lite annorlunda ut.

Igår fick Ella följa med mig till dagis när jag skulle hämta Vincent, något som hon tyckte var jättespännande. När vi kom dit så stegade hon in och ropade:
-Vincent, Vincent, vad har du ätit idag?
Det är ju det som jag brukar fråga när jag kommer och hämtar, så hon tog väl den rollen.

Sen på kvällen när de låg i vår säng och åt sin kvällsvälling så låg Ella och klappade Vincent på håret, nåt som verkligen inte hör till vanligheterna. Ella är ju inte en så särskilt fysisk person, till skillnad från sin bror som är den keligaste i världen.

Sen idag på morgonen ville Vincent ta av sitt plåster på knät för att se om hans skrubbsår var borta. Det var det, och då utbrister Ella:
-Men vilken tur Vincent!
Och så pussar hon honom på knät. Jag satt och såg förundrat på.

Sen efter det sa hon:
-Du Vincent, du är den bästaste Vincent!

Då höll jag på att smälla av. Vincent såg också förvånad och lite skeptisk ut, men sa inte emot.

Idag har de varit tillsammans på dagis igen så nu bråkar de väl som vanligt igen. Men man får passa på att njuta när det går.


Dagens glädjor:
1. Vi ska hämta hem Andy som varit borta igen.
2. Linda kommer och scrappar ikväll.
3. Kidsen som bara blir roligare och roligare.

Ibland är det en ynnest att få vara mamma. Idag är en sån dag. Först har vi varit ute hela dagen och ungarna har varit på så fantastiskt gott humör och de har lekt med våra härliga grannbarn som är betydligt mycket äldre än Ella och Vincent men som verkligen är guld med kidsen.

Sen är det alla underbara kommentarer de fäller som man bara vill minnas för alltid. Ella kom just med en sån. Jag ropade till dem "Ungar kan ni inte komma in och sätta på er varsin fleecetröja?". Då kommer Ella in och ser bestämd ut, sätter händerna i sidorn och säger med bestämd röst: "Mamma, det heter inte ungar, vi är barn!". Haha, ibland bara dör man.

Här där vi bor är vårt hus ett av 95 hus som ingår i en ekonomisk förening. Tillsammans äger vi all den skog som ligger mellan och runt våra hus. Två gånger om året har vi städdagar då vi röjer upp i skogen och städar vår gata, parkering och gemensamma områden. Sen lunchar vi alla tillsammas och grillar korv. Detta gör vi hela området på en gång, men varje gata jobbar för sig.

I år hade vi supertur med vädret. Vi har varit ute och jobbat i bara t-shirt. Sååå skönt. Ungarna har också haft en skön dag. De har cyklat omkring överallt och varit med. Funkade toppen.

Några bilder från idag. Först en när vi är på väg till samlingsmötet på morgonen.



Sen ett par från lekplatsen där mötet var





När städdagen var över spelade alla barnen på gatan bandy. Ella och Vincent fick också var med. Så var deras lycka gjord.

1. att jag ska på scrapmara imorgon och scrappa järnet.
2. att Linda är min härliga scrapvän. (som tyvärr inte ska med på maran)
3. ett nytt roligt men dock hemligt besked. Och nej, det är inget nytt designteam. :D