Luciafirande på dagis

 


Mina barn är inga performers. De har tränat luciasångor i veckor på dagis och hemma och varit spända inför Lucia. Men när så den stora dagen kom så ville först inte Vincent alls utan stod med oss i publiken. Ella stod med de andra och sjöng nästan hela tiden. Men på nästsista sången brast det för henne och hon ville bara till mamma. Så där stod jag med två kids. Men men, jag sa inget, alla kan ju inte bli idoler.

De har sitt luciatåg utomhus och har därför overaller under lussekläderna om ni undrar varför de ser ut som michelingubbar.

 

Men de ställer i alla fall gärna upp på bild! Sött foto trots overallerna under dräkterna.

Supersöta och fantastiska - jag var dönervös för sånt i skolan. Kram!

Samma här; Joel är med när de tågar in, men springer sedan raskt bort till mammas trygga knä...trist, men man kan ju inte tvinga dem...

Annika

Hi, hi...här är ju Hjalmar precis sådan...han vägrar dessutom att klä ut sig.

Ungarna är dock sötare än socker...



Kramis Eva

Ludvig och Björn var likadana, så blygheten ligger nog i släkten - eller blyghet - det är ju en ny och dramatisk händelse för de små liven - vad kan man begära? Absolut ingenting.

De är gudasöta och kloka små barn hur som helst!

Så söta de är...och precis som du säger, alla kan ju inte bli idoler! =)



Kram!

Sötnosar!!

Men sötisarna då! Mina ungar gillar gruppdynamiken och sjöng för full hals, så inga idoler här heller men kanske Körslaget ;-)